Om ett barn som möter flera språk börjar prata senare beror det troligen på en språkstörning och inte på flerspråkighet. Ett barn med språkstörning uppvisar liknande svårigheter på båda språken. Det kan däremot ta lite längre tid att lära sig flera språk. Vid skolstart har de flesta tvåspråkiga barn kommit ikapp enspråkiga barn på båda sina språk. Den flerspråkiga inlärningen kan se olika ut. En del barn lär sig två eller fler språk samtidigt före tre års ålder. Andra barn möter ett nytt språk senare. Om man lär sig ett nytt språk efter 3 års ålder kallas det för andraspråksutveckling.
Barn som möter två eller flera språk från späd ålder lär sig tidigt att skilja på språken. Språkutveckling följer ett visst mönster oavsett språk, där varje steg byggs på det föregående. Uttalsutvecklingen följer den utveckling som finns hos enspråkiga barn i respektive språk. Flerspråkiga barn utvecklar också två skilda ordförråd, ett som exempelvis används på förskolan och ett som används tillsammans med familjen.
Vid bedömning av det flerspråkiga barnets språkliga nivå tas hänsyn till hur länge barnet har exponerats för respektive språk. En flerspråkig 6-åring som har mött svenska först vid 4 års ålder kan ju inte ha hunnit lika långt i sin utveckling på svenska som enspråkiga 6 åringar. Om ett flerspråkigt barn efter 2 år på svenskspråkig förskola eller skola fortfarande har svårigheter med grammatiska strukturer på svenska, kan man misstänka en språkstörning. Dessa strukturer klarar normalt en enspråkig 4-åring av att använda.
